I need a friend. Or five.
Det finns några saker i livet som jag tror att man inte kan leva utan. En av de sakerna är VÄNNER.
När jag va 20-25 hade jag väldigt många vänner. Alla inte lika nära, givetvis, men jag hade många vänner.
Tyvärr är det inte så längre. Några flyttade från stan, med andra rann vänskapen ut i sanden - vi slutade höras, träffades inte längre och helt plötsligt så stod jag där - ganska ensam och utan vänner.
Well, jag har några få vänner, men de jag har bor ganska långt bort. Det är liksom inte så lätt att träffas över en fika en vardagskväll om det är 30 mil som skiljer en åt.
Jag har också några nyfunna bekantskaper, men jag tycker det är betydligt svårare att lära känna folk nu än tidigare. Alla har sitt, har mycket och var finns tid att stoppa in nya vänner?
Även innan jag träffade Andreas var jag ganska ensam. Vänner hittade andra vänner, annan vänskap funkar bara i vissa situationer. Jag kände ofta att jag bara hade mej själv.
Nu har jag Andreas, och jag tackar Gud varje kväll för att han finns i mitt liv. Han är min bästa vän, alla kategorier. The best!
Men det blir mer och mer tydligt att det inte funkar att bara ha EN vän. Framförallt inte när det också är min pojkvän. Och framförallt inte när han har så fullt upp med sitt (läs: volleybollen).
Jag behöver vänner.
Sitter nu med en känsla av misslyckande. Jag skäms. Vilken sjukt tråkig person jag måste va när alla vänner bara försvinner. Pinsamt av mej att sitta här och berätta att jag är ensam och inte har så många vänner. Ta tag i ditt liv, liksom!!
Men jag vägrar låta den känslan stoppa mej eller tysta mej. Jag vet att jag är en bra tjej, en glad tjej, en social tjej. Jag vet också att jag behöver vänner för att må bra.
Som ny i en ny stad är det inte så himla enkelt. Hur bär man sej åt? Börjar prata med folk på stan, där man tränar, på bussen? I enstaka fall funkar det säkert, men jag vet inte om jag vågar förlita mej på de stunderna.
Om ni inte redan fattat det så skriver jag det rakt ut: JAG VILL HA NYA VÄNNER! De gamla vill jag gärna ha kvar, så klart, men jag behöver nya och jag behöver fler.
Om någon har bra tips på hur man raggar vänner - SHOUT!
Jag behöver all hjälp jag kan få.
20:14:30
jaaa thai var sjukt gott, möms !!
usch de låter ju inte bra =/ men de är bara o vara framåt på jobbet o lära känna folk där, eller andra spelarfruar kanske?!
jaa tycker jag me:)
Ja det kan jag hålla med dig om! Sist jag var där fyndade jag! Men man handlar alltid för så mycket pengar.
Ha en bra tisdag!
Du är inte ensam om att känna som du gör. Jag har aldrig varit en sådan person som har många vänner. Jag har några få nära, som tur är och jag hoppas att de varar. Men en del bor inte ens kvar i landet.
Det där med att skaffa vänner blir bara svårare med åldern, och det är synd.
Hoppas det löser sig för din del i alla fall, men det är inget misslyckande. Det blir bara så ibland... och du är inte ensam om det!
Umgås Andreas mycket med sina lagkompisar utanför volleybollen? För i så fall är ett perfekt sätt om dom i sin tur har flickvänner, så har du både någon att gå på matcher med och att umgås med utanför, till exempel när killarna tränar :)
vännen!! för visst kan vi va både och? vänner och systrar... jag tror jag fattar hur du känner. och jag är rädd att de blir så för mig när jag kommer till sverige, speciellt om jag flyttar till Hbg. man vill liksom att vänner ska komma och finnas där automatiskt och aldrig försvinna, men det är ju inte så... men de finns ochde är dyrbara som diamanter!
du vet....församlingen är ett bra ställe att lära känna sköna människor på! Älskar dig, vännen! Stor kram