Beckas blogg

Och vad har egentligen framtiden att erbjuda??

Ja, det kan man ju aldrig helt veta.
Men planer kan man ju göra upp och det är precis vad jag och Andres håller på med just nu.
Ja, planer är väl att ta i...när det gäller Andreas framtid som volleybollspelare på högsta nivå är det svårt att planera.
Man får ta de erbjudande som ges, eller välja ett och satsa på det.

Anyway. Nu ska jag sluta vara kryptisk och tala ur skägget.
Tre klubbar har hört av sej till honom och frågat om han är intresserad av att spela med dom till hösten.
Två klubbar är mer intressanta än dom andra.
En är SUPERINTRESSANT!
Givetvis är det Örkelljunga Volleyboll Klubb som lockar allra mest. Jag kommer ju från den där hålan och det hade verkligen känts speciellt om Andreas kommer spela där till hösten.

Sen är även Tierp liiiite intressant. Det ligger ca 10 mil norr om Stockholm. Vi hade kunnat bo i Uppsala och Uppsala är väl en ganska trevlig stad?? Eller? Jag har typ varit där 2 ggr i mitt liv så vad vet jag...
Men att bo i Tierp är inget alternativ. Det är t om mindre än Örkelljunga, och det, mina vänner, säger inte lite... :p

Den tredje klubben är Säter. Dalarna. Nej. Jag vill inte det. Dom pratar konstigt i Dalarna. Där finns det bara en massa röda stugor, måhända fina, men nej. Det känns inte bra. I mitt huvud är Falun (som i så fall skulle bli hemstaden) grått och trist, betong och tråkigt.

Ikväll är Andreas uppe i Örkelljunga och provtränar med dom.
ÅÅÅHH vad jag vill att det ska bli så.
Då kommer vi bosätta oss i Helsingborg, vid havet (jag har ett krav i hans kontrakt: den lägenhet dom kommer fixa till oss måste ha havsutsikt. Det är väl ändå ett rimligt krav?). Jag kan jobba kvar i Lund tills jag hittar något trevligare i Helsingborg. Vi kan gå på HIF:s alla hemmamatcher. Vi kan åka till Helsingör varje fredag (om vi vill). Vi kan åka hem till mamma&pappa på söndagsmiddagar, strosa vid havet, jag kan sjunga i den dära gospelkören (jag älskar att sjunga gospel!!).

Det finns ju liksom bara fördelar.
Så jag sitter här och håller tummarna för att han inte gör bort sej ikväll på träningen utan är sitt allra mest charmerande jag och att varenda pass sitter som en sten i golvet.
Men jag är knappast orolig. Jag känner min Andreas. He's the best!! :)