Jag hade ju bestämt mej.
Men så kommer min söta pojkvän och säger att han är sugen på pizza. En helt vanlig kväll. Mitt i veckan.
Och det är ju allmänt känt att jag har lika stark karaktär som en kossa, alltså ingen alls.
Så jag följer ju med honom till pizzerian för att käka.
Men det borde jag inte gjort. Nu är jag mätt som en gnu, har hon i magen och gått upp ytterligare några kilo.
Ja, ytterligare... I helgen stod jag på en våg för första gången på några månader och insåg att inte ens jag har undkommit de försmädliga förälskelsekilona.
Det hade i och för sej varit vääääldigt kontigt om jag inte lagt på mej lite, så som Andreas jöder mej. Och jag honom, men skillnaden mellan oss är att han kan äta vad han vill. när han vill, hur mycket han vill utan att det märks på honom.
Pizzan va i alla fall god.
18:37:43
Svar: Jamen det är klart att det ÄR äkta, jag pryder min plats där på rutorna tycker jag, fniss.
Ja dom där förälskelsekilona är för jobbiga, jag lade på mig sisådär tio båda gångerna jag blev sambo, inte roligt alls.
Det är bara att bestämma om! Jag har en liten utmaning med en kompis... men jag kan utmana dig med om du vill...
Och att hoppa över pizza är typ omöjligt!...men man får se till att det inte blir varje vecka eller månad...!
Förälskelsekilon är nog tyvärr sånt som man får på köpet vare sig man vill eller inte... Bara man är lycklig och mår bra så spelar de mindre roll tycker jag :)
alltså, jag hade för mej att man gick ner i vikt när man var förälskad pga att man inte bryr sej om mat så mycket och att förälskelse tar energi, men det var kanske förr i tiden. Kram
Din pizza gör att jag blir såå hungig....