Andreas mamma.


I lördags satt jag och Andreas i soffan och tittade på tv och plötsligt ringer hans telefon.
Det var hans mamma (har inte träffat henne än).
När hon fick höra att jag satt bredvid ville hon snacka med mej.
Jag hade hela munnen full med mat så jag fick tugga färdigt och sen ta telefonen.
Medans jag tuggande mimade jag till Andreas: "Nu blev jag nervös"... Han log tillbaka och tog min hand.
Sen svarade jag:
"Hallå ja!"
Och där var samtalet igång.

Hon verkar va huuur gullig och trevlig som helst!
Om två veckor ska vi åka till Andras hemstad, alltså hem till hans mamma. Hon har pratat om det ett tag nu, att hon vill att vi ska komma och hälsa på. Andreas har också berättat att hon är ganska nyfiken på mej.
Hur nervöst är inte det, liksom??
Men nu när vi har pratats vid över telefonen så känns det lite mindre nervöst att träffas.
Och är hon det minsta lika Andreas är hon nog världens snällaste!! :-)

Det ska verkligen bli jättespännande att träffa hans föräldrar. Ser fram emot det...även om det också kommer va lite nervöst...men jag har ju Andreas att hålla i handen! :-)



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:


E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:

        Kom ihåg mig?