Off.




Många, många kvällar, nästan alltid, står tv:n på hos mej.
Vare sej jag tittar eller inte så står den på.
Den är som mitt sällskap, driver bort tystnaden och får det att kännas lite mindre ensamt.

Men ikväll låter jag den vara avstängd.
Ingen radio på, ingen skiva. Bara tyst.

Hade ett samtal förut idag. Ett samtal som verkligen fick mej att tänka till.
Ett samtal som berörde, berörde mej till tårar.
Vad är det med vissa människor? Det går bara inte att hålla uppe den glada "allt-är-bara-bra-med-mej-fasaden".
Den rasar och endast sanningar kommer ut ur min mun.
Sägs sanningen får man också höra sanningar.
Sanningen är jobbigt, tuff och inte alls skön ibland.
Det var den sannerligen inte idag.

Personen jag pratade med gav mej rådet att våga vara i ensamheten, våga gråta, skrika och tänka.
Inte bara fly och stänga av.
Klokare människa får man leta länge efter.

Kommentarer
Postat av: Elin

ja jag förmår mig då inte att se den. Bara tanken på nästan två timmars fnitter gör mmig illamåeande ;)

2008-06-23 / 21:59:02     URL: http://prinsipesans.blogg.se/
Postat av: syfia

mmm, de finns sanningar som river o sliter innombords o sätter sej som ett bowlingklot i magen. men jag tror ändå man mår gott av att höra dem. men de tar ett tag...

2008-06-23 / 23:06:41

Kommentera inlägget här:

Namn:


E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:

        Kom ihåg mig?