Beckas blogg

ÖVK, säsong 09-10. Bild från google.se.

SVT-sporten ska komma till dagens match för att göra ett reportage om Andreas lagkamrat, passaren Kalle Sandberg. KUL!

Svensk Volleyboll behöver bli mer uppmärksammat i media. Hur ofta hör man om resultaten från volleybollmatcher på sportsändningar? Aldrig, tyvärr.
Jag tror att om media ägnat mer tid och fler spaltmeter till volleybollen (och inte bara fotboll och ishockey) så hade fler sponsorer velat satsa pengar i sporten och då hade spelarna kunnat spela volleyboll på heltid. Nu måste de jobba heltid och ägna större delen av sin fritid till träning och matcher.
Med de förutsättningar som råder tror jag inte vi kommer nå några större framgångar internationellt eller med landslaget. Spelarna måste offra så oerhört mycket för att bli riktigt bra, och vem orkar satsa all sin tid någon längre period, vilket behövs för att nå internationellklass?

Har pratat med en lovande spelare som gick volleybollgymnasiet i Falköping för några år sen. Efter studenten gick han direkt till en plats på bänken i ett elitserielag. Pga av studier har han nu flyttat och spelar i div 1 där träningsbördan är betydligt mindre och inte lika hård. Frågade honom om han inte var sugen på att elitsatsa igen. Nej, han njuter av att volleybollen inte tar lika mycket tid i hans liv längre. Nu kan han åka hem när mamma fyller år, han kan hoppa över en träning när han är bjuden på fest. Han behöver med andra ord inte offra lika mycket.
Hur många andra unga volleybolltalanger gör samma val? Ett förståeligt val, men en stor förlust för svensk volleyboll.

Hur många gånger har jag inte frågat mej själv: Hur orkar Andreas hålla på som han gör?
En vanlig dag ser ut som följer: Upp tidigt för att åka till jobbet, jobba fram till ca 15.30, åka till träning, träna i tre timmar och sen är han hemma runt 21-tiden. Jag försöker ha maten färdig när han kommer hem så att vi kan äta tillsammans innan det är dax att gå och lägga sej. Och så börjar vi om igen nästa morgon.
Och mitt svar på varför han orkar? Han älskar att spela volleyboll och har kul tillsammans med sina lagkamrater. Det måste va därför och ändå har jag svårt att förstå att han orkar.

Har ofta funderat över vilka oerhörda skillnader det är mellan att va elitspelare i volleyboll jämfört med att spela i allsvenskan i fotboll.
För det första får fotbollsspelarna lön (bra lön om jag har förstått det rätt) och behöver inte ha ett vanligt jobb bredvid fotbollen. Sådan förekommer överhuvudtaget inte inom svensk volleyboll.
I ÖVK är det en av spelarna som tar hemma allas matchdräkter och tvättar dem efter match. Tror inte att det förekommer i ett allsvenskt fotbollslag.
När ÖVK har bortamatch är det någon i laget som lagar mat åt hela laget. Tror inte heller detta förekommer i ett allsvenskat fotbollslag.
När ÖVK äter ute i samband med matcher och träningar så är det oftast så att de får betala själva. Gör de allsvenska fotbollsspelarna också det?
När ÖVK måste sova över på annan ort pga matcher har det hänt att de sover på luftmadrasser i en skolsal. De två senaste gångerna har de dock fått det lite lyxigare och sovit på vandrarhem. Men jag skulle gissa att fotbollslagen tar in på hotell och äter stor hotellfrukost morgonen efter.

Men Andreas är inte så knusslig. Bara han får sitt kaffe på morgonen så är han nöjd.
Och knusslig kan man inte va om man ska spela volleyboll i svenska elitserien.