Beckas blogg

Mamma va med på matchen igår.
Ja, MIN mamma. Hon har aldrig varit på något sportevenemang, what so ever, förut.

Jag tror hon tyckte det var ganska roligt. I alla fall efter ett tag.
Och spännande tyckte hon också att det va.
Hon sa det flera gånger:

-Det är ju riktigt spännande!

Både jag och lillebror, som också var med, kände att nu ÄNTLIGEN finns det någon i vår familj som förstår grejen med att gå och titta på sportevenemang. Det är ju för spänningen skull. Och lite andra grejer.

Till en början tyckte mamma det var ett väldigt ståhej: hög musik, barn som trummade på trummor, barn som spelade trumpet, folk som klappade.
Men sen tror jag hon rycktes med. Hon började klappa hon också.

Kunskapen om volleybollregler var begränsad, men som det proffs jag är satt jag och förklarade allt för henne.

Mamma: Men varför fick dom (ÖVK) inte poäng. Dom (Sollentuna) tog ju inte bollen?
Jag: Nej, men dom (ÖVK) slog ju bollen utanför linjen.

Men en regel hade hon koll på: bollen ska ÖVER nät, inte under, inte i.
Så varje gång Sollentunakillarna skulle serva började hon, halvhögt, för sej själv:

-I nät! Slå den i nät! Kom igen, i nät.

Som värsta hypnotisören