Lillasysters grav.
När vi ändå var vid kyrkan igår passade jag och Andreas på att gå till min lillasysters grav. Längsen jag var där.
När vi var mindre, och gick i skolan, brukade vi alltid ha nyplockade blommor på våra bänkar vid skolavslutningen. När skolavslutningen var över tog vi vår blommor åkte till Magdalenas grav och ställde dom där.
Jag såg ingen bukett blommor igår när vi var där, men andra fina planterade blommor.
Hur kan man sakna någon man aldrig riktigt har haft?
Hur skulle det ha varit att ha en till lillasyster?
21:53:20
Kommentarer
Postat av: kyrksyster
Det vet man ju aldrig.
Kan inte läsa datumen på stenen, men anar att din syster dog som spädbarn...
Postat av: kyrksyster
Tack för dina rader hos mig!
Svar:
Det är ju sorgens yttersta utpost på något vis. Man sörjer det man aldrig hade... tankar som aldrig försvinner... och man vet inte riktigt ens vad man sörjer...