Beckas blogg

Vi var ute på balkongen, jag och Sixten. Han gillar att springa runder där och jag sitter gärna där och njuter av solen.
I alla fall gick jag in i 2 sekunder för jag skulle starta tvättmaskinen. När jag kommer ut igen står Sixten uppe på balkongräcket (vi bor på andra våningen) och är på väg över till grannens balkong.
Jag började ropa på honom, ryta lite lätt, så att han skulle förstå att han gjorde nått han inte fick.
Vågade inte gå fram och ta ner honom för jag va rädd att han skulle ta ett skutt ner och typ slå ihjäl sej.
Men han fortsatte att gå och hoppade sen ner på grannens balkong.
Andreas gick och ringde på hos grannen men hon var inte hemma.
Vi försökte kalla på honom, locka honom att klättra tillbaka, men utan framgång.
Men så klättrade han upp på räcket igen...jag ropade, men nej, inte lyssnade han. Istället gick han åt anra hållet och hoppade ner på nästa balkong. Den lägenheten är når man inte från vår trappuppgång så jag grabbade nycklarna och sprang ner och sen in i granntrappen, ringde på men inte heller där var det någon hemma. Så det var bara att ställa sej på balkongen igen och kalla på honom.

Och tillsist så klättrade han tillbaka. Först till balkongen närmast vår och sen ÄNTLIGEN tillbaka till vår.
Han var i säkerhet!
Och jag var så lättad så jag kunde inte bli arg på honom. Vilken äventyrare. Jag som trodde han var en lite fegis. Tydligen inte. Men nu har han fått utegångsförbud och indragen veckopeng. ;)

Lärdom: Sixten kommer ALDRIG lämnas ensam ute på balkongen igen.