We have come to an end.


Som Roxette sjunger i en av mina favoritfilmer:

..."it must have been love, but it's over now"...




Du kopplade på charmen men jag sa nej tack.
Du fortsatte att charma men jag fortsatte att tacka nej.
Tills jag inte kunde stå emot.
Mot alla odds föll jag som en fura.

Med dej glömde jag allt annat.
Med dej kunde jag va mej själv.
Med dej skrattade både hjärta och mun.

Framtiden var oviss.
Skulle det gå?
Skulle det va vi två?
Jag tvekade.
Du tvekade.
Var vi beredda att satsa?

Nu har du gjort ditt val och jag måste acceptera det.
Någonstans inom mej vet jag att detta är den enda vägen att gå,
men jag ville så gärna hitta en annan utväg.
Du satte stopp för mina utvägar och kanske har du gjort oss båda en tjänst.
Kanske.

Du stal en bit av mitt hjärta och den får du behålla.
Jag kan ju ändå inte ta tillbaka den.
Och nånstans inom mej kommer jag nog alltid hålla dej väldigt kär.
Men nu måste jag gå vidare.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:


E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:

        Kom ihåg mig?